Cannie Möllers berättelse från 1983 om en framtid där två byar samsas om en gemensam vattenkälla är en lättläst men viktig och tidlös roman. Människorna i de två byarna umgås och har inga uttalade konflikter fram till den dan då källan uppe på berget verkar ha börjat sina. Nu blir det revirtänkande, avspärrningar och ett ”vi och dom”-tänkande som tar över. Tidigare vänner kan inte längre träffas och olika sätt att hantera den nya situationen leder till val av ledare för respektive by. Vattenbrist, konflikthantering och ledarskap blir viktiga teman i berättelsen, men även vänskap och kärlek som brobyggare. 
Jag har använt Kriget om källan i en årskurs 1 på Samhällsvetenskapsprogrammet i ett ämnesövergripande projekt om miljö.
Först fick alla kortskriva om ett tänkt scenario där vi förflyttat oss fram flera hundra år, någonting gick snett på jorden och bara ett fåtal människor överlevde. Hur lever de och hur ser världen ut? Sedan läste vi första 2 kapitlen tillsammans och gjorde en tankekarta gemensamt så att alla hängde med. Sedan fick alla läsa på egen hand till och med kapitel 4 och fick några frågor att fundera på individuellt och sedan i mindre grupp. Läsningen fortsatte sen med resten av boken med nya frågor (se alla frågor här: kriget-om-kallan. I en senare utgåva av boken finns en fortsättning på berättelsen (På andra sidan floden), ännu längre fram i tiden, som några av de mer lässugna eleverna frivilligt fick läsa och berätta om för de andra. Här får vi reda på hur allting blev!
